I del 9 tar vi oss från 1966 – 1984.
( En god källa vid skapandet av denna kronologi har varit SPUMS Journal Volume 29 No.2 June 1999. Spums Archive
Om du har rättighet till någon av de bilder som använts för att illustrera materialet ber vi dig kontakta oss via vårt kontaktformulär, så skall vi ge dig kredit för bilden, alternativt ta bort den om du så önskar.)
1966 The Society for Underwater Technology, SUT
Society for Underwater Technology (SUT) är en tvärvetenskapligt organisation som förenar organisationer och individer med ett gemensamt intresse för undervattens teknik, havsvetenskap och offshore engineering.
SUT grundades 1966 och har medlemmar från mer än 40 länder, inklusive ingenjörer, forskare, andra yrkesverksamma och studenter som arbetar inom dessa områden118.
1966 Ron och Valery Taylor
Valerie och Ron Taylor, var bland de första att utforska och filma Stora Barriärrevet. 1967 samarbetade paret med en belgisk vetenskaplig expedition och tillbringade sex månader med att filma undervattensmiljöer.
1974 tog Hollywood kontakt med dem och Taylors filmade livehajsekvenser för Steven Spielbergs ikoniska thriller ”Hajen” – ett beslut som de kom att ångra.
Förskräckta såg de hur filmen ”Hajen” stärkte allmänhetens negativa attityd gentemot hajar, det förändrade parets liv för alltid och de satsade på att öka kunskapen om hajar för att skydda dem. ”Universal Studios tog Ron och mig till USA och vi medverkade i varje talkshow i Amerika och berättade för folk att det var en fiktiv berättelse, att hajar inte uppför sig så och så vidare,” sade Taylor. ”Det var okunnighet och brist på respekt för djurlivet.”
Under sin karriär som bevarare av hajar har de lyckats skydda marina liv och undervattensmiljöer. Taylor hade avgörande betydelse för att få sjölejon skyddade i New South Wales 1971. År 2012 döptes Neptune Islands Group Marine Park efter Taylors på grund av deras arbete med att skydda oceanerna.
Men trots deras livsarbete är hajar fortfarande i fara från mänskliga aktiviteter som hotar en varelse som har funnits i haven i mer än 400 miljoner år. ”Hajar är en del av livets nätverk”, säger Valerie Taylor. ”Jag har sett att hajarna har återvänt under 12 år och återupplivat ett dött rev”.
2019 fyllde Valerie Taylor 83 år och var fortfarande verksam både inom dykning och med att hålla föreläsningar119.
Red:s anm. I dag är hajar än mer hotade på grund av Covid19. Flera av vaccinkandidaterna som är under utveckling mot covid-19 använder sig av ämnet squalen. Squalen är i grunden en naturlig substans som förekommer i ett antal växter och djur. I hajars lever är squalen särskilt stor. Squalen förstärker immunförsvaret. Djuphavshajar har naturligt mest av squalen. Beräkningar tyder på att det skulle krävas slakt av uppemot en halv miljon hajar för att skydda världens befolkning mot virussjukdomen.
1967 Claes Lundgren
Claes Lundgren, född 1931, var tidigt fascinerad av dykning och vistelse under vatten. Han växte upp i Halmstad och studerade medicin i Lund. Karriären som hyperbarfysiolog och dykerimedicinare startade vid Fysiologiska institutionen vid Lunds universitet, där Lundgren studerade mekanismer runt dekompressionssjuka. Ett brinnande teknikintresse ledde till flera idéer och patent avseende förbättring av andningsutrustning för dykning och ett nära samarbete med AGA (numera Linde Gas AB), som tillverkade andningsapparater för dykning. En studieresa till USA, efter disputationen i Lund 1967, ledde till kontakt med vätskeandning och en serie av experiment genomfördes på möss efter återkomsten till Lund. Ett erbjudande att driva forskning som professor vid State University of New York at Buffalo, SUNYAB, tio år senare ledde till att Lundgren flyttade till USA 1977. Strax innan hade Lundgren tillsammans med kollegor i Sverige testat nikotin i tuggummi som ett hjälpmedel vid rökavvänjning. Detta ledde till den välkända produkten Nicorett.
I USA fortsatte arbetet med dykerimedicinsk forskning vid SUNYAB, huvudsakligen stöttat av US Navy. Flera nordiska forskare inbjöds av Lundgren till SUNYAB som gästforskare. Bland forskningsprojekten fanns studier av andhållningsdykningens fysiologi och försök att finna ett oxygentransporterande blodersättningsmedel baserat på den typ av kemikalier som Lundgren använt under studierna av vätskeandning i Lund. När man 1985 skapade Center for Research and Education in Special Environments, CRESE, vid SUNYAB tillträdde Claes Lundgren som chef. I samband med detta vidgades Lundgrens ansvar och forskningsområde från dykning till att även omfatta andra områden av extrem fysiologi som rymdpromenader, höga G-krafter och termofysiologi.
Claes Lundgren kvarstod som chef fram till sin pension 2007 och är sedan dess aktiv som emeritus120, 121..
1970 SI Tech, Stig Insulán
Stig Insulán började tidigt att intressera sig för dykning. Redan 1958 började han dyka med en så kallad ”Follinutrustning” men ansåg att den hade sina brister och började modifiera den. Han arbetade under 1959 som verkstadsmekaniker och dykinstruktör på Aqua-Sport, senare Poseidon, men blev, enligt egen utsago uppsagd när de upptäckte att han höll på att utveckla en egen dykregulator. Han startade ett eget företag, AB Dykmateriel, där man utvecklade regulatorn Air Matic Aquastar, men också dräkter, dyklampor kranar och egna viktsystem. Företaget växte lite väl fort och gick i konkurs.
1970 startade Stig företaget SI produkter och utveklade ett samarbete med norska dräkttillverkaren Viking. Därefter ombildades företaget till SI-Tech och man konstruerade den första automatiska ventilen för torrdräkter som till en början enbart fanns på Vikingdräkter122.
1970-talet, Hookah-diving
Hookah-dykning, även kallat snubadykning, är en vidareutveckling av luftförsörjning från ytan som först introducerades av bröderna Dean under 1820-talet. Hookha-systemet består av en mindre, bensindriven kompressor eller en batteridriven luftpump/kompressor placerad på en mobil och flytande enhet, som via luftslang förser dykaren med luft (Hookha är det sanskritiska ordet för kokosnöt, men omvandlades på indiska till ordet för rökdonet vattenpipa). Moderna Hookahsystem är ofta utrustade med samma säkerhetssystem som vid apparatdykning samt även ljus- och ljudlarm som uppmärksammar dykaren på när kraftkällan närmar sig en kritisk nivå. Ofta kan ett Hookha-system användas av flera dykare samtidigt. Djupgränsen för Hookah-system är oftast satt till 12 meter eller mindre, men det finns system som klarar att förse två dykare med luft ner till 25 meter och en dykare ner till 40 meters djup.123
1971 Jim
Jim blev uppföljaren till Joseph Perres Tritonia från 1931 och tillverkades av DHB Construction Ltd.
Jim blev också det mest kända ”Atmospheric Diving System”, ADS. Namnet, Jim, som var en hyllning till Tritonias meste dykare, Jim Jarret, blev ett dubbelt problem. Det gav ADS:en en personlighet och det kunde verka litet demoraliserande på operatören. De flesta vill ju trots allt ha ”en klapp på axeln” och höra att, ”det där gjorde du bra”, men i fallet med Jim blev det oftast Jim som fick äran och dykaren som faktiskt både utfört uppgiften och haft modet att testa gränserna kom i skymundan. Det andra problemet var att till och med konstruktörerna fick problem stundom när de talade om ”Jim”, för det fanns flera olika versioner. Nedan följer en beskrivning med de största skillnaderna angivna.
Typ 1 (Jim). Originalprototypen ”Jim” med gjuten magnesium/aluminium-kropp.
Typ 2 (Jim). En modifierad typ av ”Jim” men byggd i samma material.
Typ 3 (Sam). En mindre, mer kompakt version av ”Jim” med aluminiumkropp och modifierade leder.
Typ 4 (Sam). Omdesign av ”Sam” och med en kropp i glasfiber.
Dessutom tillverkades Wasp, en enhet som hade en rörformad del under kroppssektion snarare än ledade ben och drevs med vattenjetmotorer (i de andra modellerna var det operatörens benrörelser som förflyttade ADS:n).Jim byggdes med tanke på oljeindustrins behov, men de var inte speciellt intresserade. Det var inte förrän det amerikanska företaget Oceaneering köpte DHB Construction och alla rättigheter till Jim som det började ta fart, men först efter att det gjorts ett antal ”testjobb” med Jim, bland annat ett arktiskt, 1976, där vattentemperaturen var -1,6 grader och temperaturen inne i Jim var +10. Året efter fick Jim 35 jobb och gjorde succé inom offshoreindustrin under flera år. 1979 satte Jim ett djuprekord på 381 meter med oceanografen Sylvia Earle som operatör. 1981 hade totalt 19 Jim byggts.
Konkurrensen från Wasp hårdnade och från 1989 har Jim inte använts i kommersiellt arbete.
Jim hade också ett par filmroller. Den första i James Bond-filmen ”For your eyes only” från 1981 (Jim spelar skurk). Dessutom hade Jim en relativt stor roll i sci/fi-skräckfilmen Deepstar six 1989124.
1977 Hans Örnhagen
Hans Örnhagen, började sin karriär inom dykerimedicin vid Lunds Universitet, där han 1967 tillsammans med sin handledare Claes Lundgren började genomföra vätskeandningsexperiment och studier av hjärtats pacemakerfunktion vid mycket höga tryck. Forskningen i Lund och delvis i USA (1975-76) ledde till disputation och docentur 1977. Arbetet vid LU fortsatte till 1981. Därefter vidtog arbete med dykerimedicinsk forskning åt svenska marinen som laborator/forskningschef vid FOA/FOI med placering vid MDC, Berga och Karolinska Institutet, fram till pensionen 2004. Andra uppdrag har varit deltidsprofessor vid Göteborgs Universitet, samt konsult åt oljedykindustrin i Norge under några år på 80-talet.
Under perioden 1973 till 1997 ingick Örnhagen i European Underwater Baromedical Society, EUBS styrelse och han var dess president 88-91. Mellan 1989och 2004 var Örnhagen svensk medicinsk representant i European Underwater Technology Committee, EDTC. Konferensen ”Humans in Submarines” 2004 i samband med svenska ubåtsvapnets 100 årsjubileum var Örnhagens sista aktivitet som FOI-anställd.
Sedan pensioneringen 2004 är det som föreläsare i dykerimedicin, konsult åt företag i dykeribranschen och telefonrådgivare i dykerimedicin vi möter Örnhagen, men också som aktiv i Svenska sportdykarförbundet 1981 – 2019 och i Svensk dykerihistorisk förening SDHF. Örnhagen var med och räddade Dyktankhuset från rivning 1979 och var föreningens ordförande 1979 till 2008 och utnämndes till hedersledamot 2014125.
1979 Svensk DykeriHistorisk Förening, SDHF
Svensk Dykerihistorisk Förening, SDHF, är världens äldsta dykerihistoriska förening Den bildades 1979 med syfte att rädda det gamla dyktankhuset på Galärvarvet i Stockholm. Till ordförande valdes Hans Örnhagen och till sekreterare Bo Cassel. Man lyckades med sin uppgift och i dag är Dyktankhuset ett av SDHF drivet museum inrymmande föreningens samlingar av allehanda dykutrustningar126.
1983 Interspiro
Företaget AGA startade 1904 med att tillverka fyrutrustning. Företaget utökade tidigt verksamheten från navigeringshjälpmedel och gas till ett antal relaterade produkter, bland annat regulatorer för att spara på gas i AGA:s fyrar.
I slutet av 1940-talet tog AGA fram en andningsventil med inandning och utandning i samma membran. Ventilen utsätts för samma tryck, vilket reducerar andningsansträngningen genom att tryckskillnaden minskas.
1954 beslutar varuhuset NK i Stockholm sig för att lansera ett sortiment för apparatdykning. För regulatorn vänder man sig tll AGA. Regulatorn konstruerades och gavs namnet Divator, mera känd som ”tesilen” både inom och utom företaget.
1961 utvecklar företaget, med erfarenhet från andningsapparaten Aviatic för flygindustrin, en helmask med säkerhetstryck. Detta är nu standard på de flesta helmasker.
1963 introduceras en imfri helmask. Effekten uppnås genom att torr luft blåses mot glasets insida. 1965 introduceras 300-bars flasksystemet, vilket innebär att flaskorna kan göras mindre.
1969 kommer ACSS (Alternative Closed Semi Closed Breathing System, det vill säga helt eller halvt sluten tidig typ av rebreather) vilket ger en mekaniskt kontrollerad dykapparat för gasblandning. Fyra år senare införlivas radiokommunikation i vissa system. Samma år utvecklar man reservluftssystemet.
1974 utvecklar Interspiro ett octopussystem
1983 stramar AGA åt sin företagsportfölj och Interspiro lämnar AGA-koncernen.
Under 1987 införs en friskluftslucka på helmaskerna, för att användas i ytläge
1996 införs ett datoriserat självtestsystem för luftsystemet.
2003 introduceras en ny typ av slang för dykning med luftförsörjning från ytan. Slangen är av högtryckstyp och fungerar både som luftförsörjning och säkerhetslina. Kompositflaskor för rökdykning har företaget konstruerats sedan tidigare, 2004 utvecklas ett integrerat viktsystem för dessa så de kan användas även vid vattendykning127.
1984 Phil Nuytten
Phil Nuytteen är en kanadensisk entreprenör, utforskare av djuphavet, forskare, uppfinnare av Newtsuit och grundare av Nuytco Research Ltd. Medan han fortfarande var i tonåren började han designa dykutrustning och öppnade den första dykbutiken i provinsen Western Canada. Han har arbetat som kommersiell dykare och under 1960- och 1970-talen var Nuytteen involverad i utvecklingen av dekompressionstabeller för blandgas. Han ingick i det team som genomförde de första 183 meters ”bouncedykningarna” inom Project Nesco. På 1970-talet grundade han Oceaneering International, Inc. Detta företag blev ett av världens största undervattenskompetensföretag. Han har varit banbrytande inom design relaterad till dykutrustning och har arbetat med NASA i mer än 25 år på applikationer relaterade till undervattens- och rymdteknik. Idag används hans utrustning av ett brett spektrum av organisationer, inklusive National Geographic Society samt NASA och är standard för nästan ett dussin flottor. 1984 utvecklade han Newtsuit som är en atmosfärisk dykdräkt. Dräkten används för arbete på borriggar, rörledningar, räddningsarbeten och fotografiska undersökningar. Den är standardutrustning i många av världens flottor. Newtsuit är en aluminiumdräkt och har helt ledade, roterande leder i armar och ben vilket ger operatören stor rörlighet. När dräkten byggdes var den den första i sitt slag i detta avseende. Operatören kan kontrollera föremål och hantera verktyg med speciella tänger i ärmarnas ändar. Även om dräkten är certifierad till 300 meter, har den testats till 900 meter. Dräkten arbetar fritt, och kan förses med ett drivmotorpaket som kan monteras på dräkten. Newtsuit navigeras med fotreglage. Vänster fot ger vertikal kontroll, medan höger fot ger sidokontroll. Övrig utrustning inkluderar tvillingvideokameror, ekologiskt färgbild och ett AMS-övervakningssystem som överför information till ytan, som CO2, HPO, O2 %, djup, temperatur och kabintryck. Kommunikation uppnås genom digital röst/dataöverföring via vatten och navelsträngskabel. Specifikationer Längd: 162 – 193 cm Vikt: 275 till 378 kg Vikt i vatten: -2 till -4 kg Skrov: A356 gjuten aluminium Framdrivning: två vattenjetmotorspaket Driftsdjup: 305 m (testad till 900 m. Kraft: två elektriska 2,25 hk (vid 400 Hz) elektriska motorer, elen levereras via kabel från ytfartyget, 5 timmars nödkraft från batteri. Överlevnadssupport: slutet rebreathersystem, (upp till 48 timmar) med fläktdriven CO2-skrubber och en back-up rebreather. Nödutrustning är följande: Wire och slangskärare 37,5 kHz upphittningssändare ballastfrigörare, xenonstrålkastare, radiofrekvensfyr. Den senaste generationen av Newtsuit är en skaluppbyggd dräkt kallad Exosuit, också denna designad av Phil Nuytten18.
Referenser
118. SUT. Besökt 20200503.
119. Ron och Valery Taylor. Besökt 20200502.
120. Via Hans Örnhagen
121. Clas Lundgren. Besökt 20200502.
122. Stig Insulán. Besökt 2020 05 02.
123. Hookahdiving. Besökt 20200701.
124. Jim. Besökt 20200501.
125. Via Hans Örnhagen
126. Svensk DykeriHistorisk Förening, SDHF. Besökt 20200501.
127. Interspiro. Besökt 20200501.
128.Phil Nuytten Besökt 20200426.