Startsidan oktober, 2024

(Enbart icke statiska delar redsovisas)

Kulturarvsdagarna 7 – 8 september

Vid årets sista tungdykningar utanför Dyktankhuset kunde dessa genomföras i strålande sol och värme. OBS Denna gång behövdes inte paraplyet som skydd mot regn utan den gassande solen!

OBS Denna gång behövdes inte paraplyet som skydd mot regn utan den gassande solen!

Foto: Kent Forsén

Foto: Birgitta Forsén

Fort Bovisan – The Home of Brittish Diving

Runt mitten av 1990-talet åkte Tomas Jangvik, då anställd som konsulent på SSDF och artikelförfattaren på en studieresa till England. Vi flög till London och tog därifrån tåg till Plymoth i Devon. Sista biten till vårt mål Fort Bovisan, blev det taxi på en slingrande enfilig väg. Fort Bovisan var då Englands största dykcenter och även utbildningsplats för de som skulle ut och arbeta som dykare på oljeplattformarna i Nordsjön. Det var även här de fick göra sina årsprov. Proven var olika beroende på vilken typ av arbetsuppgift de hade, svetsare, inspektion, fotografering och så vidare. Dykarna fick själva stå för resa, uppehälle samt provavgift. Den sistnämnda 40 000 kronor. Om de misslyckades med provet fick de betala en ny provavgift och försöka igen eller ge upp idén om att vara djuphavsdykare i Nordsjön.

På kvällen intervjuade vi ägaren och senare träffade vi en ganska småväxt och spinkig kvinnlig dykinstruktör som envisades med att försöka dricka oss under bordet meddelst whiskey. Av förståeliga skäl minns jag inte hur det slutade. Dagen efter visade hon oss runt bland de olika dykstationerna, var och en specialkonstruerad för sitt ändamål. En av dykstationerna låg längst ut vid en pir och där fanns även ett ”dykledartorn” med kommunikationsutrustning och ett gasblandningssystem.


Som nämnts var Fort Bovisan, förutom att man bedrev utbildning av yrkesdykare och sportdykare även ett populärt dykcentra som erbjöd dykning i Plymoth-sundet. Dessutom var man godkänd båtförarutbildare, första hjälpen utbildare samt bedrev en vindsurfingskola.


Något om Fort Bovisan

  • År 1816 byggdes en stenbrygga och slip för båtar från segelkrigsfartyg som ankrade upp i Plymouth Sound för att bunkra färskvatten från den närliggande reservoaren.
  • 1845 startades bygget av det första fortet på platsen, det heter Staddon Height Battery och finns fortfarande kvar i den övre delen av det nuvarande fortet.
  • Arbetet med huvuddelen av Fort Bovisand påbörjades 1861. Ursprungligen avsett att ha två våningar med bombsäkra rum, men designen ändrades under konstruktionen till en våning med 23 bombsäkra rum med pansarsköldar. De bombsäkra rummen är placerade i bågform och hade till en början 22 stycken 9-tums räfflade mynningskanoner (RML) och en 10-tums RML-kanon. Fortet hade sovplats för 180 man. Under jorden finns stora djupa tunnlar för att förvara artilleriammunition säkert från fiendens skottlossning (när Tomas och jag var där stod det hundratals med dykflaskor där). Fortet stod färdigt 1869.
  • När kustartilleriet upplöstes 1956 övergav försvarsministeriet fortet. 1970 beviljades ett arrende och fortet omvandlades till en nationell kommersiell dykskola och ett dykcenter. Omkring mitten av 1970-talet till åtminstone början av 1990-talet användes fortet högst upp på udden (ovanför kuststigen) som ett utomhusaktivitetscenter för skolor. Det övre fortets magasin och diverse andra byggnader byggdes om för att användas som enkla våningshus med kök och matplats. Stugan användes som toalett- och duschutrymme samt lounge och personalbostad.
  • År 2000 hade den huvudsakliga hyresgästen – Fort Bovisand Underwater Center – likviderats, men andra dyktjänster fortsatte att verka på området. Månader av argument fortsatte om statusen för hyresavtalen och lönsamheten för befintliga företag baserade på Fort Bovisan
  • .I december 2000 gick Plymouth Ocean Projects Ltd. i konkurs. Som ett resultat av detta beslutade ägarna (försvarsministeriet) att det inte längre var möjligt att hålla platsen igång, och de återstående dykföretagen och andra företag som fanns där fick flytta sin verksamhet.
  • I mitten av 2004, efter att dessa tidigare företag misslyckats,
    köptes platsen från Public Receiver av Powder Creek Ltd (nu känt
    som Fort Bovisand Developments Ltd), företaget majoritetsägs av
    Greg Dyke, tidigare generaldirektör för BBC, med syftet att att
    spara platsen och återuppliva den.
  • I slutet av 2004 etablerar sig dykföretaget Discovery Divers på Fort Bovisand. De bedriver fortfarande dykcenter på platsen.
  • Under 2011, efter att ha undersökt ett antal alternativ, bildades
    Fort Bovisand Trust (en registrerad välgörenhetsorganisation) för
    att ta fram förslag på en kulturarvsattraktion och ett bud till
    Heritage Lottery Fund. Förslagen gällde ett blandat upplägg av
    kulturarvscentrum, dykverksamhet och några bostäder.
  • Under 2013 fick Fort Bovisand Trust ett utvecklingsbidrag från
    Heritage Lottery Fund för att utveckla planer för en
    kulturarvsattraktion och ett lärocenter.
  • Besöksattraktionsförslaget misslyckades tyvärr med att ta emot ett
    fullständigt leveransbidrag från Heritage Lottery Fund – och blev
    slagna från första plats av Concorde Museum i Filton, Bristol. Men
    både Historic England och South Hams District Council var
    fortfarande angelägna om att se Fort Bovisand sparas och tas i bruk
    igen, och i samarbete med utvecklarna beviljade de sedan godkännande
    för ytterligare bostäder tillsammans med catering och kommersiella
    enheter.
  • Under 2019 genomfördes förberedelsearbeten och ytterligare
    lantmäteriarbeten, tillsammans med arbeten för att stabilisera
    klipporna och tillfartsvägen, för att säkra tillgången till
    fortet och även till de intilliggande privata bostäderna, som
    uppördes under 2020.
  • Arbetet med att leverera den första etappen av den nya utvecklingen
    påbörjades i början av 2021 och beräknades vara slutfört i
    slutet av 2023.