Vi kommer här att presentera några av de viktigaste händelserna och personerna i dykningens historia i 9 delar, cirka 10 händelser/personer per del. Varannan vecka får du en ny del att läsa. /SDHF

Inledning

Konstigt nog börjar vi vår berättelse om dykningens historia med något som inte alls har med dykning att göra men vi vill med detta visa att hav, floder och sjöar, sedan urminnes tider varit viktiga för mänskligheten och kanske var det närheten till den dolda världen under ytan och människors nyfikenhet som gjorde att man började dyka.

Mesopotamien, Tvåflodslandet med floderna Eufrat och Tigris och i öst-västlig riktning begränsat av Egeiska havet och Persiska viken, brukar räknas som civilisationens vagga. Landet låg i ett område som är en del av dagens Irak för 5000 år sedan.

 Här uppstod berättelsen om Oannes, fiskguden. Oannes sades vara en amfibie, till hälften människa och till hälften fisk. I gryningen steg Oannes upp ur Persiska viken för att lära människorna visdom, vetenskap och konst, att skriva, räkna, bygga städer och skapa lagar med mera. Vid solnedgången återvände Oannes ner i havet, för att återvända upp på land nästa gryning.

Sant är att Mesopotamien var väldigt väl och tidigt utvecklat. Jordbruket var viktigt och de första konstbevattnade områden man känner till återfinns här, Det var också i Mesopotamien som man uppfann till exempel plogen och hjulet. Det första skriftspråket, man känner till, kilspråket, härstammar härifrån och de första matematiska nedteckningar man känner till är en slags bokföring över handel och skulder från Mesopotamien, men man gjorde också komplicerade geometriska och trigonometriska beräkningar. Man hade skolor, där de som hade råd, kunde sätta sina barn och de fick lära sig skriva och tyda kilspråket, samt de fyra räknesätten. Man hade astronomisk kunskap, kände till att jorden var rund och visste om 11 planeter och att planeterna, inklusive jorden, roterade runt solen för att nu nämna något och just här i Mesopotamien börjar även dykningens historia.

Vi har avsiktligt avgränsat oss från u-båtar utom i ett par fall som har svensk anknytning. Detsamma gäller undervattensrobotar, dock tar vi upp de först utvecklade av varje inom denna grupp.

Den här kronologin sträcker sig från dåtid till nutid. Om vi så här i efterhand skall göra någon slags sammanfattning och dessutom tillåta oss att skapa ett nytt ord, kan de människor som varit av väsentlig betydels för dykningens utveckling grovt indelas i två grupper. Grovt eftersom det finns flera som varit verksamma inom båda grupperna. De två grupperna är ”möjliggörare” och ”brukare”, Möjliggörarna består i sin tur i huvudsak av grupperna tekniska innovatörer och medicinskt kunniga, medan brukargruppen i huvudsak består av anläggningsdykare, bärgare, fotografer och oceanografer.

Som i så många andra fall vad det gäller teknisk utveckling har krigsmakten och dess behov varit en viktig faktor även för utvecklingen av dykning men de första historiska bevis man funnit för mänsklig aktivitet under vattenytan är av fredlig natur.

Många människor har bidragit till utvecklingen av dykning, några av dem nämns här. Det finns också många som misslyckats och glömts bort, men även deras försök har fört utvecklingen framåt.

Här i del 1 berättar vi om dykningens historia någon gång från 4 500 före Kristus fram till Leonard da Vinci på 1500 talet efter Kristus.

Vi hoppas att ni får glädje av läsningen

( En god källa vid skapandet av denna kronologi har varit SPUMS Journal Volume 29 No.2 June 1999. Spums Archive

Om du har rättighet till någon av de bilder som använts för att illustrera materialet ber vi dig kontakta oss via vårt kontaktformulär, så skall vi ge dig kredit för bilden, alternativt ta bort den om du så önskar.)

4500 – 3200 F.Kr. Mesopotamien

Arkeologiska fynd från vad som tidigare var Mesopotamien visar att man under denna period gjorde fridykningar för att samla spongia, det vill säga vad vi i dagligt tal kallar tvättsvamp. Även mat i form av alger, samt pärlor och koraller insamlades. De två sistnämna användes som betalningsmedel för allehanda varor.

Dykutrustningen var mycket enkel och bestod troligtvis av en sten, kanske fastbunden vid ett rep för att kunna återanvändas. Stenen var dykarens tyngd för att utan någon större energiförlust kunna ta sig till dykmålet. I övrigt bestod dykutrustningen av en uppsamlingskorg att lägga ”fynden” i¹.

1194 – 1284 f.Kr. Trojanska kriget

De två eposen Iliaden och Odyssén som tillskrivs Homeros och tros ha nedtecknats runt 700-talet före Kristus beskriver bland annat det Trojanska kriget (1194 -1284 f.kr.). Om det Trojanska kriget var ett mytologiskt krig eller verkligt vet man inte. Det finns dock inga arkeologiska fynd som bevisar att det förekommit. Här ges en första beskrivning av dykare i krigsmaktens tjänst. Enligt eposen användes fridykare för att sabotera motståndarnas krigsfartyg².

900 f.Kr. Mesopotamien

I den forntida assyriska staden Nineve i det gamla Mesopotamien låg Kung Ashurnasirpal II palats. Vid arkeologiska utgrävningar i området fann man bland annat en relief av simmare med luftfylld säck. Huruvida säcken var avsedd som luftförråd eller flythjälp är osäkert. Reliefen finns numera att beskåda på British museum i London ³.

460 f. Kr. Scyllis, Hydna

Den grekiske historikern Herodotos beskriver hur den grekiske dykaren Scyllis, också nämnd som Syllias och Scyllos bärgar delar av en skatt åt den persiska kungen Xerxes. Scyllis är så framgångsrik att Xerxes bestämmer sig för att hålla honom i fångenskap och tvinga honom att fortsätta dyka för att bärga fler föremål. Scyllis flyr under en storm genom att simma mer än 9 kilometer till land. Först, kapar han dock bärgningsflottans förtöjningar, försedd med ett vassrör som snorkel.

I en annan krönika av samma författare beskrivs händelsen i stället på följande sätt. Grekland och Persien stod inför ett kritiskt sjöslag. Perserna hade ankrat upp för natten utanför Pelion för att rida ut en storm. Scyllis och hans dotter Hydna, som var en erkänt duktig simmerska och (fri-)dykare anmäler sig som frivilliga att simma ut och sabotera flottan. De simmar ut och kapar fartygens ankarrep och i ovädret driver skeppen ihop och förstörs, en del sjunker. Tack vare Hydna och hennes fars bedrift fick den grekiska flottan mer tid på sig att preparera sig för striden och det hela ledde till att den grekiska flottan vann slaget vid Salamis⁴.

332 – 212 f.Kr. Aristoteles

I skriften Problemata av Aristoteles beskrivs hur dykare i Egeiska havet använder sig av dykarklockor för att kunna komma djupare där spongia är av bättre kvalite och för att kunna stanna under vattnet längre. Dykarklockan beskrivs av Aristoteles som en stor kittel som vänts upp och ner. Somliga hävdar att Aristoteles själv provade att dyka både med vassrör och dykarklocka. Han skall senare ha lärt Alexander den Store att använda sig av dykarklocka. Något som denne senare skall ha använt sig av bland annat vid belägringen av Tyros, där dykare gick ner i dykarklockor (modellen kallades Colimphax) för att kapa det pålverk som skulle hindra fientliga fartyg från att nå staden⁵.

200 – 1 f.Kr.

Kommersiell dykning förekommer under denna period i stort sett i alla Medelhavshamnar. Branschen blev så välorganiserad att regler gällande avgiftsstrukturen för bärgningsarbete skapades. Generellt berodde dykarens betalning på vrakets djup. Till exempel, vid djup på 7,6 meter eller djupare, var dykarens andel hälften av värdet på allt gods som återvunnits. Var djupet 7,6 – 3,6 meter minskade dykarens andel till en tredjedel och på grunt vatten där dykaren kunde stå på botten med hvudet över ytan var andelen bara en tiondel av värdet på det bärgade⁶.

77 Plinius

Plinius den äldre sammanställer en form av encyklopedi bestående av 37 böcker. Här nämns bland annat att militära dykare använder sig av andningsrör som vid ytan fästs vid flytbojar⁷.

1100-talet Ahsan-ul-Ghawasin

Egyptiern Ahsan-ul-Ghawasin tjänade inom flottan under den turkiska sultanen Saladin under det tredje korståget. Som ett sätt att få förnödenheter till staden Acre konstruerade han en enhet tillverkad av en bälg. Tyngd av en tung sten gjorde den det möjligt för enheten att förbli nedsänkt strax under ytan och han kunde simma förbi de kristna vakterna. Skriften innehåller målande berättelser om isande skräck när han bevittnade de hundratals arabiska kroppar som låg på havsbotten ”tjänar som en fest för ål, bläckfisk och krabbor.” Han blev också en av dessa kroppar efter att han upptäcktes av en korsfararpatrull och sköts ihjäl med en pil. Hans minne lever dock kvar som varande den första som utvecklade en form av dykarhjälm⁸.

1300-talet Cyklop/mask

Det har inte gått att få fram något årtal för när cyklop/mask började användas, man vet dock att på 1300-talet, eventuellt tidigare, började persiska och polynesiska pärldykare använda synhjälpmedel under vattnet, med fönster gjorda av det polerade yttre skiktet av sköldpaddsskal.

Utvecklingen gick sen vidare med användandet av ”simglasögon” Detta exemplifieras bäst genom användning av skyddsglasögon vid simning över den engelska kanalen 1911. Thomas ’Bill’ Burgess krediteras för att vara den första personen som använde skyddsglasögon för att korsa kanalen och även om detta är helt sant, hade han faktiskt inte simglasögon eller cyklop. Istället använde han motorcykelglasögon; dessa fungerade bra eftersom han simmade bröstsim men de var inte helt vattentäta⁹, men någonstans härefter kan man anta att tillverkningen av cyklop startade.

(Red. anm. De första cyklopen hade ett glas som täckte båda ögonen (därav beteckningen cyklop) samt näsan . De hade två urgröpningar för att möjligöra tryckutjämning. Somliga förseddes med en ventil i nederdelen av glaset för att underlätta tömmning av vatten. Därefter utvecklade masken som hade två glas, vilket minskade luftvolymen betydligt och gjorde den lättare att tömma. Maskerna hade näsan utanför glasen, men innanför gummitätningen vilket gjorde att det också blev mycket lättare att tryckutjämna. De första cyklopen/maskerna med silicon i stället för gummi, kom under senare delen av 1970-talet.)

1500-talet Leonard da Vinci m. fl.

Leonard da Vinci skissade på flera olika dykutrustningar, men ingen av dem utvecklades för praktiskt bruk.Under samma århundrande beskrev Vegetius (1511), Vallo (1524), Lorena (1535) och Lorini (1597) olika snorkelmodeller med ventiler¹⁰.

Referenser

1. Edmonds C, Lowry C, Pennefather J. Diving and Subaquatic Medicine 2nd edition. Sydney: Diving Medical Centre Publication, 1981; 1-12

2. Edmonds C, Lowry C, Pennefather J. Diving and Subaquatic Medicine 2nd edition. Sydney: Diving Medical Centre Publication, 1981; 1-12

 3. Davis RH. Deep diving and submarine operations 7th edition. London: St Catherine Press, 1962; 7-9

4.Scyllis, Hydna . Besökt 20200425

5. Aristoteles. Besökt 20200425

6. Bachrach AJ. Breathhold Diving. In A Pictorial History of Diving. Bachrach AJ, Desiderati BM and Matzen MM.

 7. Eds. San Pedro: Best Publishing Company, Undersea and Hyperbaric Medical Society, 1988; 2-3

8. Davis RH. Deep diving and submarine operations 7th edition. London: St Catherine Press, 1962; 7-9

9. Ahsan-ul-Ghawasin. Besökt 20200425

10. Cyklop, Mask. Besökt 20200504